Danmarks regering har lanserat förslag på klimatstyrmedel och -inriktning för framtiden. Beröringspunkterna med Sveriges mål är många, inte minst på transportområdet. Vad kan Sverige lära av Danmark, Danmark av Sverige och vad behöver båda länder förbättra?
Efter år 2030 ska inga nya diesel- och bensindrivna bilar säljas i Danmark, och inga nya hybridbilar efter 2035. Sverige har målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030; mer ambitiöst eftersom hela fordonsflottan omfattas och eftersom det uttrycks i konkreta utsläppsminskningar kopplade till klimatlagen. För att nå målet bör Sverige skärpa befintliga styrmedel för fordon och drivmedel, Danmark bör fokusera på befintliga fordon och vi bör gemensamt uppvakta EU så att inte den fria rörligheten för varor förhindrar medlemsländer som vill påskynda utfasningen av det fossila.
Danska regeringen föreslår att nya bussar ska gå på el, vätgas, biodiesel eller biogas år 2020, år 2025 vara nollutsläppsfordon, och 2030 gäller det även befintliga fordon. Liknande krav ställs på taxi, som kopplas till taxilicensen. Däremot innehåller den danska planen inga satsningar för att andelen kollektiva resor ska öka. Sverige har visserligen ingen färdplan, men omställningen har i praktiken kommit mycket längre – fossila drivmedel är nästan borta från stadsbussar och taxi i storstäderna. Dessutom utgår man från konkret klimat- och hållbarhetsnytta för biodrivmedlen, vilket danskarna saknar, och det finns ett fördubblingsmål – även om det i verkligheten är långt borta. Här behövs ett samlat grepp där vi får trycka på varandra.
Danska regeringen vill öka andelen biobränsle i bensin och diesel till åtta procent år 2020. Sverige har på dieselsidan kommit längre än så, och har ett klart bättre instrument där vi fokuserar på att drivmedlens klimatpåverkan ska minska år för år, med 40 procent minskning till 2030 som mål. I båda länderna är det viktigt att även andra typer av förnybar energi, såsom eldrift, får tydliga och ambitiösa mål och främjas mer.
De fem största danska städerna ska införa miljözoner med strängare krav på lastbilar, bussar och skåpbilar. Det är välkommet, men problem med luftkvaliteten är inte begränsade till de allra största kommunerna, och personbilarna behöver också hanteras. Den svenska lösningen där kommuner får införa miljözoner för både lätta och tunga fordon bör övervägas.
Danska regeringen tänker nu satsa 80 miljoner danska kronor på snabbladdare. Det är logiskt att det är mindre än den svenska satsningen, eftersom det svenska vägnätet är större, men danskarna kommer igång sent och får istället dra nytta av att tekniken nu har blivit billigare, bland annat tack vare Sveriges inköp.
Hela världen vet att danskarna är världsledande inom cykling; ett effektivt och klimatsmart transportslag som i stora delar av Köpenhamn närmast slagit ut bilen. Därför är det obegripligt att danska klimatplanen inte har med något om hur cyklingen kan öka i hela landet, för längre sträckor och för sådant där bilen idag fortsatt är självklar – som lokala godstransporter. Eftersom cyklingen i Sverige, med fläckvisa undantag, långsiktigt minskat, behöver vi göra samma resa men från en sämre utgångspunkt.
Varken Sverige eller Danmark fokuserar på hur resebehovet kan minska, till exempel genom resfria möten eller bättre stöd för webinarier och distansarbete. Vi behöver också se över styrmedel, som reseavdraget, så att det inte ensidigt gynnar ökat resande.
I Danmark ska kommuner enligt regeringens förslag få gynna miljöbilar med billigare parkering och tillgång till bussfiler. Det sista är inte okontroversiellt eftersom det kan betyda att bussarna blockeras av elbilar, men det har varit en viktig framgångsfaktor för elbilarna i Norge. Gratis parkering testades av många svenska kommuner i Sverige tills det slogs fast att det var olagligt. Sverige bör ändra parkeringslagen så att det blir möjligt införa billigare parkering för miljöbilar under en begränsad period så att vi kan göra som danskarna snart får göra.
Danmark och Sverige är små, exportberoende länder med mycket gemensamt. Genom att utmana och sporra varandra, benchmarka mot varandra och tillsammans utvecklas, kan vi vara av global relevans för omställningen till en fossilfri fordonsflotta och ett klimatsmart samhälle.
Författare: Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet/Fores, Henrik Gudmundsson: Concito och Julia Hansson, IVL Svenska Miljöinstitutet
Publicerat i Skånska Dagbladet 12 november 2018.